A.Vogel

A.Vogel är ett schweiziskt hälsomärke som bygger på naturläkaren och författaren Alfred Vogels (1902–1996) arbete. Sortimentet består främst av växtbaserade läkemedel gjorda på färska växter, men också av livsmedel och kosttillskott. Företaget ger dessutom ut hälsoinformation, en tidning med lång historia och böcker. Bolaget bakom märket, A.Vogel AG, ligger i Roggwil i kantonen Thurgau, där tillverkningen har varit samlad sedan 1960-talet. Den mest kända produkten är Echinaforce, som görs av röd solhatt (Echinacea purpurea).

Företaget räknar sin start från 1923, då Vogel började driva en hälsokostbutik i Basel. Bolaget som i dag heter A.Vogel AG grundades 1963 under namnet Bioforce AG. Vogel är en av de mer kända gestalterna inom schweizisk naturmedicin, men också en omstridd sådan. Hans bruk av titeln "doktor", hans syn på blodtransfusioner och berättelsen om hur Echinaforce kom till har alla fått offentlig kritik.

Alfred Max Vogel föddes den 26 oktober 1902 i Aesch i kantonen Basel-Landschaft. Fadern Achilles var frisör och barberare. Vogel utbildade sig inom handel och flyttade som 21-åring till Basel för att driva en hälsokostbutik, i tyskspråkiga länder kallad Reformhaus. Det schweiziska historiska lexikonet daterar den perioden till 1923–1932 [6], vilket stämmer med företagets eget motto, "A.Vogel hilft – seit 1923" ("A.Vogel hjälper sedan 1923") [2]. Ett företagsporträtt i den schweiziska dagstidningen Blick från 2020 uppger i stället att Vogel öppnade butiken i Basel 1920 [7].

År 1927 gifte sig Vogel med läraren Sophie Sommer, och paret fick två döttrar. Han började skriva tidigt. En kort vägledning till livsreformen, Kleiner Wegweiser für die Lebensreform, kom ut 1926, och 1929 startade han en månadstidning som hette Das Neue Leben ("Det nya livet"). Tidningen bytte senare namn till A. Vogel Gesundheits-Nachrichten ("A. Vogels hälsonyheter"). Källorna är oense om när den nya titeln började användas: Wikipedia anger 1941 [5], medan Historisches Lexikon der Schweiz skriver att Vogel gav ut Gesundheits-Nachrichten från 1943 [6].

År 1933 blev Vogel godkänd som Naturarzt, en schweizisk benämning på en utövare av naturmedicin. Två år senare tog han över ett kurpensionat i Trogen, där han började framställa växtextrakt. Från 1937 drev han en liknande anläggning i Teufen i kantonen Appenzell Ausserrhoden. Han öppnade också hälsokostbutiker i Zürich, Solothurn och Bern.

Företaget bygger fortfarande sin identitet kring Vogels personliga motto, som citeras på webbplatsen: "Die Natur war meine liebste Universität", alltså "Naturen var mitt favorituniversitet". Där beskrivs han som en pionjär inom naturläkekonsten, vars arbete bidrog till att växtbaserade läkemedel fick erkännande i den moderna världen.

### Resorna och berättelsen om Echinaforce

Från 1950-talet reste Vogel mycket i Afrika, Nordamerika, Oceanien och Sydamerika. Han ville särskilt träffa urfolk som levde nära naturen. Den mest kända berättelsen från resorna handlar om en vistelse hos siouxfolket i USA. Enligt Vogels egen version blev han vän med Ben Black Elk, son till medicinmannen Nicholas Black Elk. Ben Black Elk lärde honom om nordamerikanska urfolks växtmedicin och gav honom en handfull frön av röd solhatt i avskedsgåva. Hemma i Schweiz odlade och studerade Vogel växten, och till slut tog han fram Echinaforce, som blev hans främsta produkt.

Wikipedia förhåller sig något skeptiskt till den här berättelsen. Där påpekas att Ben Black Elk försörjde sig på att posera för foton med turister nära Mount Rushmore och att han medverkade som skådespelare i filmen Så vanns vilda västern från 1962. Fröna beskrivs som "påstått" givna [5]. Blick återger en kortare version: Vogel tog fram Echinaforce efter att ha kommit hem från Amerika, och tidningen kallar den företagets mest kända produkt.

### Der kleine Doktor

År 1952 gav Vogel ut Der kleine Doktor, en hälsohandbok för hemmet som senare kom på engelska som The Nature Doctor. Enligt Historisches Lexikon der Schweiz översattes den till tolv språk och såldes i mer än två miljoner exemplar [6]. Boken blev en av de viktigaste vägarna för hans idéer om kost, växter och egenvård att nå en bred publik. Äldre upplagor innehöll också avsnitt om blodtransfusioner som senare kritiserades (se Kontroverser).

Under de följande decennierna skrev Vogel en rad andra böcker. Bland dem finns verk om levern som en regulator av hälsan (1960), en hälsoguide för resor till sydliga länder (1972) och en bok om cancer som en "civilisationssjukdom" (1982). En tidigare titel från 1938, Erblehre und Rassenkunde in bildlicher Darstellung ("Ärftlighetslära och raslära i bilder"), finns också med i förteckningar över hans skrifter.

### Bioforce och industriell tillverkning

Steget från pensionatets verkstad till fabrik kom 1963. Det året grundade Vogel Bioforce AG i Roggwil i Thurgau för att tillverka sina preparat i större skala. Enligt Historisches Lexikon der Schweiz ville han göra naturprodukter som var så obearbetade som möjligt, främst saft och extrakt av färska växter. Från 1963 tillverkades de i stora mängder hos Bioforce [6]. Vogel fortsatte att justera sina recept efter de skärpta kraven på läkemedel ända in i början av 1990-talet.

Här kommer märkets två grundningsår ifrån. A.Vogel räknar själv från 1923 och hälsokostbutiken i Basel, och företaget har firat ett hundraårsjubileum under parollen "100 Jahre A.Vogel" ("100 år av A.Vogel") [3]. Wikipedia och Blick sätter däremot företagets grundande till 1963. Blick skriver att Vogel det året "lade grundstenen" till verksamheten [7]. De två åren beskriver olika saker, starten på Vogels yrkesliv som affärsman och bildandet av tillverkningsbolaget, och motsäger alltså inte varandra. Bolaget kom senare att heta A.Vogel AG; Bioforce AG är det tidigare namnet.

### Senare år och eftermäle

År 1983 gifte Vogel om sig med Denise Rütimann. En stiftelse i hans namn, Alfred-Vogel-Stiftung, bildades 1984, och 1991 öppnade Alfred-Vogel-Museum i Teufen, byn där han hade drivit sitt pensionat. Utställningar i födelseorten Aesch skildrar också hans liv. Vogel dog i Feusisberg den 1 oktober 1996, 93 år gammal.

Hans namn har nått längre än hans eget företag. Det nyzeeländska bageri- och flingföretaget Vogel's är uppkallat efter honom.

A.Vogel beskriver sig som ett hälsomärke med tre ben: information och förebyggande hälsa, livsmedel från ekologisk odling och naturläkemedel gjorda på färska medicinalväxter. Enligt företaget är färska, ekologiskt odlade råvaror grunden både för de växtbaserade läkemedlen och för livsmedlen och kosttillskotten. Blick rapporterade 2020 att större delen av råvarorna till företagets läkemedel, kosttillskott och livsmedel kommer från ekologisk odling.

Färska växter är märkets bärande idé. A.Vogel uppger att företaget alltid har arbetat med färska i stället för torkade växter, eftersom de enligt företaget har bevisat högre verkan. Företaget säger också att det vetenskapligt kontrollerar att produkterna fungerar. Det är företagets egna uppgifter.

Företaget formulerar sin ambition i breda drag: det vill vara "den försonande bron mellan traditionell och modern medicin" [4]. Den ambitionen går igen i den historiska bilden av Vogel själv. Historisches Lexikon der Schweiz påpekar att Vogel, till skillnad från en del andra naturläkare på sin tid, sökte erkännande för naturläkekonsten från den akademiska medicinen.

På sina märkessidor samlar A.Vogel sina värderingar under fem rubriker: kärlek till naturen, vetenskap, hälsa, nyfikenhet och färskhet. Företaget talar också om ett "ekologiskt hållbart förhållningssätt" till växter. Inga certifieringar från tredje part finns dokumenterade.

Information har varit en del av märket ända sedan Vogels tidiga skrivande, och är det fortfarande. Företagets schweiziska portal tar upp hälsoämnen från förkylning och immunförsvar till sömn, stress, matsmältning och klimakteriet. Där finns också ett lexikon över medicinalväxter, nyttiga recept och en bokhandel som drivs av företagets eget förlag. Gesundheits-Nachrichten ges fortfarande ut. Historisches Lexikon der Schweiz angav upplagan till 26 417 exemplar 2011, och Blick rapporterade 2020 att tidningen kom ut tio gånger om året i en upplaga på nästan 30 000.

Echinaforce, preparatet av röd solhatt som växte fram ur Vogels resor, är märkets signaturprodukt. I skildringar av schweizisk komplementärmedicin får Vogel äran för att ha bidragit till att göra echinacea populär, växten han först mötte på sina resor i Nordamerika. Samma skildringar beskriver honom som en person som drev fram storskalig växtmedicin baserad på färska växter.

År 2020 fick Echinaforce uppmärksamhet i pressen när preparatet testades vid Labor Spiez i Schweiz för möjlig användning mot coronaviruset. Blick påpekade att effekten dittills bara hade visats i cellkulturer i laboratorium, och att den schweiziska läkemedelsmyndigheten Swissmedic hade betonat att produkten uttryckligen inte är godkänd som "coronaläkemedel" [7].

Utöver de växtbaserade läkemedlen omfattar sortimentet livsmedel och kosttillskott. Enligt företaget kommer livsmedlen från ekologisk odling.

År 1982 fick Vogel Priessnitzmedaljen, och 1984 blev han hedersmedlem i SAGEM, enligt schweiziska biografiska uppslagsverk som Wikipedia hänvisar till. Båda utmärkelserna gällde Vogel som person och inte någon produkt.

Den mest omfattande bedömningen utifrån kommer från Historisches Lexikon der Schweiz. Artikeln om Vogel, skriven av Hubert Steinke, beskriver honom tillsammans med prästen Johannes Künzle som 1900-talets mest framgångsrika schweiziska naturläkare [6].

Mycket av kritiken mot Vogel har gällt titeln "doktor". I många år kallades han "doktor Vogel" eller "Dr. Vogel", trots att han inte var läkare. Enligt vissa källor fick han ett hedersdoktorat i botanik från University of California, Los Angeles, 1952, vilket skulle ge rätt att kalla sig "Dr. h.c.". Jan Willem Nienhuys hävdade dock att examen kom från California University of Liberal Physicians, en sedan länge upplöst institution vars diplom har omstridd giltighet. Eftersom Vogel sålde naturläkemedel utan att vara läkare menade kritikerna att titeln antydde en koppling han inte hade. Efter en anmälan till den nederländska reklamgranskningsnämnden (Reclame Code Commissie) 1981 slutade man gradvis att kalla Vogel och hans produkter "doktor" [5].

Året därpå, den 14 oktober 1982, publicerade den nederländska läraren, programledaren och komikern Ivo de Wijs en artikel på vetenskapssidorna i tidningen NRC Handelsblad, där han stämplade Vogel som kvacksalvare.

Vogel var medlem i Jehovas vittnen och predikade att Gud förbjöd blodtransfusioner. Äldre upplagor av Der kleine Doktor kritiserades för att motivera motståndet med påståendet att en transfusion kunde förändra en människas karaktär.

Ursprunget till Echinaforce har också ifrågasatts, som beskrivs ovan. I november 2014 kritiserade och gjorde det nederländska satiriska tv-programmet Zondag met Lubach narr av Vogels "uppfinning" av produkten.

A.Vogel är aktivt. A.Vogel AG ligger kvar i Roggwil, och företagets schweiziska hälsoportal fortsätter att publicera innehåll om hälsa och kost. Portalen gör också reklam för besök på företagets två historiska platser, trädgården i Roggwil och museet i Teufen. Hösten 2026 annonserades en museikväll i Teufen den 24 oktober och en vinterdag i Roggwil den 20 november.

De senaste offentliga siffrorna för företaget är från 2020. Det året rapporterade Blick att A.Vogel AG hade omkring 500 anställda i världen, omsatte cirka 130 miljoner schweizerfranc och exporterade 80 procent av sina produkter [7]. Företaget hade dotterbolag i Frankrike, Nederländerna, Belgien, Storbritannien och Irland samt Danmark. Inget moderbolag eller några uppköp finns dokumenterade.