Echinacin

Echinacin är ett tyskt växtbaserat läkemedel som bygger på röd solhatt (Echinacea purpurea). Läkemedelsföretaget Madaus lanserade det 1938 som ett växtbaserat medel för att stimulera immunförsvaret [4], och namnet har funnits på marknaden i närmare nio decennier. Echinacin har aldrig varit ett eget företag. Det är ett produktmärke som har följt med sin tillverkare genom en lång rad försäljningar: till den italienska koncernen Rottapharm, till den svenska koncernen MEDA, till Mylan (senare Viatris) och nu senast till det franska egenvårdsföretaget Cooper Consumer Health.

Märket är aktivt i dag. Historien rymmer också ett mörkt kapitel: enligt tyskspråkiga Wikipedia användes produkten i människoexperiment på fångar i koncentrationslägret Buchenwald. Den episoden tas upp under Kontroverser nedan.

Echinacins historia börjar med Madaus, ett familjeföretag som byggdes kring växtbaserade läkemedel. Läkaren Gerhard Madaus (1890–1942) grundade företaget i Bonn 1919 tillsammans med sina bröder Friedemund och Hans [5]. Deras mor, naturläkaren och författaren Magdalene Madaus, uppmuntrade satsningen.

Det unga företaget blev inte långvarigt i Bonn. Efter den franska ockupationen av Rhenlandet flyttade det 1921 till Radeburg i Sachsen, och 1929 flyttade huvudkontoret igen, till Radebeul utanför Dresden. År 1938 lanserade Madaus Echinacin, ett medel som byggde på de verksamma ämnena i röd solhatt. Ingen enskild uppfinnare pekas ut för produkten, utan lanseringen tillskrivs företaget. Gerhard Madaus dog 1942.

Andra världskriget och Tysklands delning splittrade företaget. Anläggningen i Radebeul, i öst, exproprierades och monterades ned. I väst grundade Friedemund och Hans Madaus verksamheten på nytt, återigen med säte i Bonn. Fabriker följde i Karlsruhe, Wuppertal, Mölln och Aichstetten, och 1947 flyttade huvudkontoret till Köln. Där etablerade sig läkemedelsfabriken Dr. Madaus & Co. på en del av ett tidigare militärflygfält i stadsdelen Merheim.

Kring millennieskiftet var företagets självständiga historia nära att ta slut. År 1998 gick företaget med en förlust på flera tiotals miljoner euro, och år 2000 stod "Echinacin-tillverkaren", som den tyska apoteksfackpressen senare kallade det, på randen till konkurs [5]. Den direkta orsaken var ett fabriksbygge i Goa i Indien, där byggkostnaderna hade skenat.

Räddningen kom utifrån familjen. Walter Droege togs in som extern konsult 1999 och köpte successivt 93 procent av aktierna, medan familjen behöll resten. Ett reportage i Manager Magazin, citerat av fackpressen, beskrev förhållandena på huvudkontoret i Köln vid den tiden som ett slags affärsmässig "medeltid": föråldrade lagersystem, för stora lager, ett alldeles för brett sortiment och svag ekonomisk kontroll. År 2004 var hotet om konkurs avvärjt. Omsättningen var då tillbaka på 357 miljoner euro, med en avkastning på 17 procent.

Från 2007 och framåt blev Echinacins ägarhistoria en berättelse om allt större läkemedelskoncerner.

I juni 2007 såldes Madaus till den italienska läkemedelskoncernen Rottapharm [4], som betalade omkring 600 miljoner euro för Madaus-koncernens läkemedelsverksamhet [5]. Rottapharm, med huvudkontor i Monza utanför Milano, hade grundats 1961 av farmakologen Luigi Rovati. Det sammanslagna företaget bytte senare namn till Rottapharm Madaus.

Sommaren 2014 rapporterade fackpressen att Madaus skulle börsnoteras tillsammans med sitt italienska moderbolag. Noteringen blev aldrig av. I stället köpte den svenska läkemedelskoncernen MEDA hela Rottapharm Madaus för 2,3 miljarder euro [4]. MEDA:s egen självständighet blev kortvarig. Den 20 juli 2016 godkände EU att företaget togs över av Mylan, koncernen som senare blev Viatris.

Den senaste förändringen kom när Viatris beslutade att göra sig av med sina receptfria läkemedel. I oktober 2023 lade Cooper Consumer Health ett bud på Viatris receptfria portfölj [6]. Den 26 juni 2024 godkände Europeiska kommissionen Coopers förvärv av Viatris europeiska verksamhet för receptfria läkemedel efter en granskning i första fasen, på villkor att två produkter såldes av [10]. Från och med den 1 januari 2025 tog Cooper Consumer Health Deutschland GmbH över en stor del av Viatris receptfria verksamhet i Tyskland [7].

Cooper har själv sina rötter i 1907, då Dr. Albert Salmon startade La Coopération Pharmaceutique Française, ett apotekarkooperativ i Melun utanför Paris [2]. Enligt företaget var uppdraget från början att göra effektiv vård tillgänglig för alla. Charterhouse köpte Cooper France 2015, och CVC Capital Partners köpte Cooper Consumer Health 2021. Enligt den tyska fackpressen fördubblade Viatris-affären Coopers omsättning till omkring 1,2 miljarder euro, med ungefär 1 500 anställda. Med affären följde också produktionsanläggningar i Mérignac (Frankrike) och Confienza (Italien) samt ett forsknings- och utvecklingscenter i Monza [6].

Inom Cooper finns Echinacin sida vid sida med tidigare Viatris-märken som CB12 och intimvårdsmärket Sagella, liksom Kamillosan, Allergodil och Transpulmin. Några av grannarna är gamla Madaus-kollegor: även Salviathymol och Agiolax, som ett decennium tidigare grupperades med Echinacin bland Rottapharm Madaus växtbaserade läkemedel, gick över till Cooper.

Echinacin är ett fytofarmakon, alltså ett läkemedel vars verksamma ämne kommer från växter i stället för från kemisk framställning. Det skiljer märket från de flesta inom beauty och personlig vård. Echinacin är ett godkänt läkemedel, inte en kosmetisk produkt, och presenteras som ett botemedel snarare än som en del av en hudvårdsrutin.

Märket har varit knutet till en enda växt från början. Wikipedia beskriver den ursprungliga produkten från 1938 som ett medel för att stimulera immunförsvaret, baserat på de verksamma ämnena i Echinacea purpurea.

I ägarnas portföljer har Echinacin oftast ingått i en grupp växtbaserade läkemedel snarare än stått för sig själv. Under Rottapharm Madaus grupperades det med Legalon, Lektinol, Salviathymol, Agiolax och Salviagalen. Tillsammans stod de här växtbaserade produkterna för ungefär en femtedel av koncernens omsättning [5]. Koncernens största område var då ortopedi, där produkter som Dona, Go-On och Calcigen D stod för nästan hälften av försäljningen.

Inga certifieringar från tredje part, utmärkelser eller patent finns dokumenterade för märket.

Enligt tyskspråkiga Wikipedia användes Echinacin bland annat i människoexperiment på fångar i koncentrationslägret Buchenwald, där det testades som behandling av brännskador orsakade av fosforbomber [4]. Uppgiften anger inget år för experimenten.

Echinacin är ett aktivt märke. Produkten säljs fortfarande, och bipacksedeln för Echinacin Liquidum, senast reviderad i februari 2026, anger Cooper Consumer Health Deutschland GmbH som det företag som ansvarar för marknadsföringen [8]. Nästan nittio år efter lanseringen har märket överlevt självständigheten hos familjeföretaget som skapade det, en självständighet som tog slut med försäljningen till Rottapharm 2007.