Lorenzo Villoresi

Lorenzo Villoresi är ett självständigt italienskt parfymhus i Florens, grundat av parfymören med samma namn. Huset håller till i ett palats från 1400-talet på Via de' Bardi med utsikt över Arno, och här samsas en butik, en aromatisk trädgård och ett eget parfymmuseum. Företaget räknar sin formella grundning till 1990 [2], även om Villoresi hade börjat komponera skräddarsydda dofter något tidigare från en "Atelier dei profumi" i sitt hem, en verksamhet som Lampoon Magazine spårar till 1989 [7].

Villoresi arbetar utanför de stora parfymkoncernerna som självlärd, oberoende parfymör [4], och företaget beskriver sitt arbetssätt som en sorts "haute couture" inom doft. Parfymerna säljs genom den egna butiken och e-handeln tillsammans med ett återförsäljarnätverk som enligt företaget sträcker sig över 50 till drygt 60 länder, främst i Europa och Mellanöstern [7].

⚑ Glesare underlag. Artikeln bygger till stor del på märkets egna uppgifter (T2–T3). Glowpedia söker oberoende källor.

Lorenzo Villoresi föddes i Florens den 5 april 1956 [4] i en florentinsk familj med, som företaget beskriver det, starka kulturella rötter. Han studerade på universitetsnivå och tog examina i antik filosofi och bibelfilologi, med forskningsintresse för forntida judiska, egyptiska och mesopotamiska kulturer. Från 1981 reste han mycket i Mellanöstern – bland annat Egypten och Marocko – där han enligt egen utsago först stötte på världen av essenser, aromatiska råvaror och parfymer, och såg hur annorlunda doft behandlades där jämfört med i väst.

Studierna och resorna gick rakt in i hans arbete, och han förknippas särskilt med orientaliska kompositioner byggda kring kryddor, ambra, rökelse, hartser, vanilj och sandelträ [4]. Han skapade först skräddarsydda dofter från sitt hem på Via de' Bardi, ett arbete han liknat vid en form av haute couture, innan han formellt grundade Maison Lorenzo Villoresi 1990 i familjens renässanspalats vid floden.

Huset släppte under 1990- och 2000-talen en rad dofter som fortfarande är centrala i sortimentet. Sandalo, byggd kring sandelträ från Mysore, lanserades 1995 [12]. Piper Nigrum, en komposition med svartpeppar som blev en långvarig storsäljare, följde 1999, med Dilmun och den pudriga blomdoften Teint de Neige år 2000 och Yerbamate 2001. Alamut, en orientalisk doft, kom 2006. Företaget har fortsatt att komponera nya dofter in på 2020-talet, med Aura Maris lanserad 2026.

Villoresi har även skrivit i ämnet. Han gav ut Il Profumo: Cultura, storia e tecniche 1995 och var redaktör för häftesserien Il Mondo del Profumo under andra halvan av 1990-talet, och han har varit konsult åt Pitti Immagines Fragranze, en utställning tillägnad hantverksmässiga parfymhus.

Huset framställer parfymeri som en personlig och kulturell strävan snarare än något för massmarknaden. Dess uttalade slogan beskriver parfym som "ett gränslöst universum, en resa som väcker drömmar, berättelser, färger och känslor", och Villoresi har sammanfattat sin egen roll som att översätta "minnen, visioner och förnimmelser till en doft", något han kallar en form av haute couture. Företaget betonar skräddarsydda, individuellt formgivna parfymer och egen hantverksmässig produktion i Florens, där grundaren förblir personligt involverad i varje komposition. Den sexkantiga flaskan beskrivs av huset som ett uttryck för diskret, personlig lyx.

Enligt företaget arbetar man med naturliga ingredienser av hög kvalitet som hämtas internationellt och upprätthåller en certifierad leverantörskedja för råvaror, och presenterar hållbarhet som en del av den övergripande kvaliteten snarare än ett separat program; några specifika miljöcertifieringar framkom inte. Produktionen ligger i Florens [2].

Utöver personlig parfym tillverkar huset en hemkollektion – rumsdofter, doftljus, doftpåsar och rökelse – och en linje med tillbehör i material som carrara- och travertinmarmor, ebenholts och pläterad mässing. Det utvecklar även dofter för lyxhotell och resorts. Genom dessa linjer är de återkommande signaturerna sandelträ, svartpeppar, yerba mate, medelhavsväxter och olivtonerna i kollektionen Olea Europaea.

År 2019 öppnade huset Museo Villoresi på Via de' Bardi 12, ett museum i tre plan på mer än 1 000 kvadratmeter inrymt i renässanspalatset. L'Officiel anger att det invigdes den 1 juni 2019 [10]. Centralt står Osmorama, ett doftbibliotek som visar ett brett urval aromatiska ingredienser, vid sidan av en terrass kallad Garden of Aromas med utsikt över Arno och utställningar som följer aromatiska handelsvägar över ungefär 2 500 år.

År 2006 tog Villoresi emot Prix François Coty i Paris, utdelat den 23 november [9]. Redaktionell bevakning beskriver honom som den första italienaren och den första oberoende parfymören att få utmärkelsen [8], som ibland liknas vid ett Oscar för yrket; juryn sade att valet hyllade "oberoende skapare som försöker bevara traditionen från det förflutnas stora näsor" [9]. Han gick vidare och fick utmärkelsen Flair de Parfum i Wien 2015, och 2022 utsåg Cologni Foundation for the Métiers d'Art honom till Maestro d'Arte e Mestiere inom konstnärlig parfymeri och skrev in honom i sin Libro d'Oro på Palazzo Litta i Milano [5]. Hans arbete har även uppmärksammats av Michelangelo Foundation inom dess program Homo Faber.

Varumärket är aktivt. Det lanserade en ny doft, Aura Maris, 2026 och fortsätter att driva sin e-handel, butiken i Florens och Museo Villoresi, med distribution i 50 till drygt 60 länder. Flera av grundarens barn har enligt uppgift varit involverade i verksamheten, däribland ett som studerar parfymeri i Grasse.