Nasomatto

Nasomatto är ett nischat parfymhus grundat av den italienska parfymören Alessandro Gualtieri. De flesta redaktionella källor placerar grundandet 2007 i Amsterdam [7], även om en uppgift anger 2008 [6]. Namnet är italienska för "galen näsa", och huset är känt för att medvetet vägra avslöja sina doftnoter, vilket lämnar varje doft öppen för bärarens egen tolkning.

Företaget är fortfarande aktivt. Den officiella butiken säljer internationellt på flera språk och genomför en pågående uppdatering av förpackningarna för att motverka förfalskningar [1], samtidigt som Gualtieri fortsätter att leda systerprojekt vid sidan av den huvudsakliga linjen.

⚑ Glesare underlag. Artikeln bygger till stor del på märkets egna uppgifter (T2–T3). Glowpedia söker oberoende källor.

Gualtieri föddes i Italien och växte enligt en redaktionell uppgift upp kring sin morfars slakteri, en tidig kontakt med råa, fysiska dofter som han har kopplat till sitt okonventionella arbetssätt [6]. Han utbildade sig i parfymeri vid ett tyskt institut och skapade sedan dofter åt designerhus som Versace, Fendi, Helmut Lang och Diesel innan han startade sitt eget varumärke.

Enligt honom själv växte Nasomatto fram ur en frustration med kommersiell parfymeri: efter att etablerade hus gång på gång hade nekat hans mer radikala idéer bestämde han sig för att gå sin egen väg [7]. Resultatet blev en liten, fristående linje byggd kring tanken på parfym som personligt uttryck snarare än kommersiell produkt.

Huset lanserades 2007 med en första serie om fem dofter — Hindu Grass, Duro, Narcotic Venus, Silver Musk och Absinth. China White följde 2008, och 2009 släppte företaget Black Afgano, en doft som enligt uppgift utvecklats under omkring sex år och som kom att bli husets mest kända skapelse. Fler lanseringar kom mer utspritt under det följande decenniet, däribland Nuda (2010), Pardon (2011), Blamage (2014) och Nudiflorum (2018).

Hemlighetsmakeri är centralt för hur Nasomatto presenterar sig. Huset avslöjar inga doftnoter och erbjuder bara kryptiska beskrivningar, ett grepp som det beskriver som ett sätt att göra varje doft till en subjektiv upplevelse för bäraren. So Avant-Garde beskriver hållningen som "parfymeri som rent konstnärligt uttryck", riktad till dem som söker dofter som "utmanar, provocerar och till slut överskrider konventionell parfym". Enligt nichebrand.com vill huset skapa dofter som "väcker de djupaste känslorna och begären" [7].

Gualtieris arbetsmetod bygger på instinkt och slump. Han har sagt att han börjar "med en aktivitet, men vid en viss punkt får saker en egen dynamik" [5], och redaktionella skildringar beskriver hur han hämtar inspiration från ursprungliga och animaliska källor snarare än konventionella blomstermotiv. Parfymerna tillverkas i små handgjorda satser i koncentrationen extrait de parfum, och presenteras i fyrkantiga glasflaskor med individuellt tillverkade lock i material som trä, kork och keramik.

Black Afgano är husets signatur, gång på gång omnämnd som en ikon inom nischparfymeri och beskriven för sin hasch-inspirerade, tabufria karaktär. Andra återkommande namn i sortimentet är Absinth, Duro, Silver Musk och Narcotic V. Genom hela linjen lyfts frånvaron av angivna noter och den tunga, koncentrerade stilen fram som kännetecknande drag snarare än brister.

Gualtieri leder två närliggande satsningar som presenteras vid sidan av Nasomatto på varumärkets egen sajt: Orto Parisi, ett parallellt parfymprojekt, och The Nose, beskrivet som ett initiativ som utvecklar "olfaktoriska konstprojekt som bygger broar mellan lukt och andra sinnen" [3]. De tre framställs som sammanlänkade kreativa satsningar under hans ledning, med Nasomatto som den kommersiella parfymlinjen.

Nasomatto är aktivt. Den officiella nätbutiken med bas i Amsterdam drivs med hela det aktuella sortimentet och flera språkalternativ, och företaget uppger att en uppdatering av förpackningarna pågår mot förfalskningar, med beskedet att flaskor som skickas med antingen den gamla eller den nya pumpen är äkta [4]. En uppgift är omtvistad: de flesta redaktionella källor beskriver företaget som nederländskt [7], medan åtminstone en återförsäljare anger Italien som dess land [5] — en avvikelse som de förklarande källorna tillskriver den italienska grundaren, det italienska varumärkesnamnet och de italiensktillverkade förpackningarna snarare än företagets faktiska bas.