Kloster Marienburger

Kloster Marienburger är namnet som örtmedlen från Kloster Marienburg, ett katolskt kloster i Ofteringen i södra Tyskland, säljs under. Klostret grundades 1862, när fyra benediktinsystrar arrenderade det tidigare slottet i Ofteringen [8]. Produkttraditionen är yngre: 1933 startades ett distributionsbolag vid namn OPHAS för att sälja medel som tillverkades efter klostrets recept [8].

I dag är sortimentet litet. Klostrets butik har en enda hudvårdsprodukt, örtsalvan Panavulsin, och därtill några örtdrycker och spritdrycker. Salvan finns också hos ett tyskt nätapotek, som anger Ophas GmbH som tillverkare, med samma gatuadress som klostret [9]. Märket är aktivt: klostret är bebott och butiken är i drift.

Ofteringen är en ortsdel i kommunen Wutöschingen i distriktet Waldshut i Baden-Württemberg, i Schwarzwald. Slottet hade en gång tillhört en lokal riddarsläkt. När släkten dog ut gick "slottet i Ofteringen" över till klostret Rheinau [8].

År 1862 arrenderades egendomen av fyra systrar: Sabina Schneider, som tog klosternamnet Josepha Meinrada, tillsammans med Scholastika Weiß, Benedikta Reck och Walburga Stoll [8]. Enligt klostret föddes Schneider 1831 i Sinzheim nära Baden-Baden och gick omkring 1855 med i arbetet med att förnya benediktinlivet. På uppdrag av ärkebiskop Hermann von Vicari skulle hon bygga upp en benediktinsk gemenskap i Baden, inriktad på ständig tillbedjan av det heliga sakramentet.

Enligt klostrets egen redogörelse kom systrarna till Ofteringen den 4 juni 1862 [5]. Två veckor senare, på kvällen före Kristi lekamens dag, började de med den "ständiga tillbedjan", ett schema där någon hela tiden ber inför sakramentet. Klostret säger att bönen har pågått sedan dess, genom krig och andra omvälvningar. Schneider dog 1891. Hennes kvarlevor flyttades 1949 till klosterkyrkogården i Ofteringen.

Arbetet i klostret har alltid handlat om mer än bön. Tyska Wikipedia beskriver trädgårdsodling och jordbruk på platsen, liksom biodling och vinodling, och nämner att systrarna är kända för att brodera liturgiska textilier, alltså de skrudar och dukar som används i gudstjänsten.

Steget mot en produktverksamhet kom 1933, när distributionsbolaget OPHAS grundades [8]. Bland medlen som tillverkades fanns ett som hette Haimakainizon och en salva vid namn Myrisma, gjord efter ett recept som tillskrivs Josef Häusle [8]. Ingen av produkterna finns i klostrets butik i dag.

Byggnaderna bär själva en stor del av platsens historia. Barockkapellet har stuckatur av Hans Georg Leiner och målningar av Judas Thaddäus Sichelbein. En stor lada, Große Schüer, byggdes 1713 och är i dag ett kulturhus.

Under 2000-talet stod gemenskapen inför ett vanligt problem för kloster: allt färre medlemmar. För att säkra klostrets framtid kom passionistsystrar från Warszawa till Ofteringen 2009 [8]. Klostret anger att de kom den 26 augusti 2009 och att de bosatte sig inom benediktinklostret Marienburg [4].

Passionistsystrarna är en polsk orden som grundades av moder Józefa Joanna Hałacińska. Hon föddes 1867 och fick Vatikanens godkännande för den nya kongregationen den 13 juli 1918. Enligt klostret har ordens andlighet från början kretsat kring Kristi lidande. Samma sida uppger att omkring 155 passionistsystrar lever i 23 kloster runt om i världen, de flesta i Polen, med fler hus i Kanada, Italien och Kamerun.

Produkterna säljs via en butik på klostrets webbplats som heter "Klosterladen Ophas", vilket knyter den till bolagsnamnet från 1933. Webbplatsens juridiska information anger Kloster Marienburg Ofteringen som ägare, registrerat i handelsregistret i Freiburg, med Werner Büche som verkställande direktör. Apotekets sida för Panavulsin anger Ophas GmbH, Klosterstraße 6, Wutöschingen, som leverantör [9], alltså samma adress som klostret. Exakt hur klostret och Ophas GmbH hänger ihop juridiskt framgår inte av offentliga källor, och inget utomstående moderbolag är känt.

Klostret publicerar ingen värdegrund, slogan eller uppsättning varumärkesvärden för sina produkter. Den tydligaste beskrivningen kommer från tyska Wikipedia, som skriver att naturläkemedel fortfarande säljs efter klostrets recept [8]. Produkterna framstår mindre som en kosmetikserie och mer som en del av husets långa arbete, sålda bredvid örtdrycker i samma lilla butik.

Den enda hudvårdsprodukten i dagens sortiment är Panavulsin, en salva som säljs i tub om 50 gram [2]. Klostret räknar upp sju växter bland ingredienserna: arnika, ringblomma, åkerfräken, johannesört, vinruta, tuja och våtarv.

Nätapoteket aponeo.de beskriver den som en vårdande salva med växtextrakt, tänkt för torr och sprucken hud [9]. Enligt beskrivningen innehåller den också kamfer och eteriska oljor av lavendel och anis. Basen består av lanolin, ett fett från fårull, och olivolja. Återförsäljaren skriver att salvan lägger ett skyddande lager på huden men ändå låter den andas, och att den också hjälper ansträngda muskler att återhämta sig.

Resten av butiken ligger utanför hudvården. Där säljs Edeltropfen, en örtsprit, Kräuter-Met, ett örtmjöd, och Spitzwegerich, en sirap på svartkämpar med honung som säljs mot hosta. Inga certifieringar från tredje part, patent eller kliniska studier finns dokumenterade för någon av produkterna.

Kloster Marienburg är fortfarande ett bebott kloster, och tyska Wikipedia beskriver det som aktivt trots att antalet systrar minskar [8]. Nätbutiken är i drift, med aktuella produkter och leveransvillkor, och skickar inom Tyskland. Klostrets nyhetssida har inga daterade nyheter, så det finns ingen nylansering att peka på. Märkets aktivitet vilar på själva butiken. Försäljningen sker bara via klostrets egen butik och ett nätapotek i Tyskland.