Nina Ricci

Nina Ricci är ett franskt mode- och parfymhus grundat i Paris 1932 [7]. Mest känt inom beauty för sina parfymer byggde huset sitt rykte på en rad vita blomdofter med L'Air du Temps i spetsen, och det är fortfarande ett aktivt couture- och parfymmärke med en nuvarande kreativ chef. Sedan 1998 ägs huset av den spanska skönhets- och modekoncernen Puig [7]; det fortsätter att drivas som ett självständigt hus, med nya parfymlanseringar och redaktionell aktivitet noterad in i 2025.

Företaget presenterar sig som ett uttryck för "djärv och optimistisk femininitet", och ramar in sitt arbete genom återkommande symboler — duvor, äpplen och blommor — snarare än enbart genom produktpåståenden.

Berättelserna om grundandet är överens om årtalet men skiljer sig i tonvikt. Nina Riccis egen husberättelse beskriver Parisdebuten 1932 som ett projekt Robert Ricci skapade som en gåva till sin mor, couturièren Maria "Nina" Ricci [2]. Wikipedia tillskriver både mor och son som grundare, där Maria formgav klänningarna och Robert skötte verksamheten [7]. De två versionerna kompletterar snarare än motsäger varandra: en couturière i det kreativa centrumet och hennes son i spetsen för företaget.

Parfymsidan, som skulle komma att definiera huset i beauty-termer, kom senare. Robert Ricci grundade en intern parfymavdelning 1941, och den första doften, Coeur Joie, lanserades 1946 [7].

Husets avgörande ögonblick kom 1948 med L'Air du Temps, komponerad av parfymören Francis Fabron [8]. Byggd kring nejlika och vita blommor som gardenia och jasmin över en mjuk mysk blev den märkets mest populära doft och en av de mest kommersiellt framgångsrika parfymerna under sin tid. Den parfyminriktade publikationen Now Smell This grupperade den senare med Shalimar, Chanel No. 5, Arpège och Joy som "en av de fem största parfymerna i världen", och noterade att den på sin topp "såldes en flaska av denna doft någonstans i världen varje sekund" [10]. Doften nådde också populärkulturen genom filmen När lammen tystnar från 1991, där karaktären Hannibal Lecter känner igen den.

L'Air du Temps förknippas nära med sin duvkrönta flaska, tillverkad av glasbruket Lalique, även om källorna skiljer sig åt om vilken Lalique. Wikipedia-artikeln om parfymen tillskriver René Lalique den ursprungliga flaskan från 1948 [8], medan husets egen Wikipedia-sida tillskriver Marc Lalique formgivningen [7]; flaskan formgavs om flera gånger efter sin debut, vilket kan förklara skillnaden.

Under de följande decennierna gick huset igenom en rad kreativa chefer, däribland Gérard Pipart, Olivier Theyskens och Peter Copping. I september 2022 utsåg Puig den brittiska formgivaren Harris Reed till kreativ chef [9].

Nina Ricci har ägts av Puig sedan 1998 [7]. Den spanska koncernens bredare portfölj omfattar bland annat Carolina Herrera, Rabanne, Jean Paul Gaultier, Penhaligon's och L'Artisan Parfumeur, tillsammans med andra skönhets- och modehus.

Enligt företaget har Nina Ricci representerat "djärv och optimistisk femininitet sedan starten", och uppmuntrar kvinnor att "blomstra genom kreativt uttryck". Huset beskriver sin hållning med raden "Nina Ricci skapar konstnärlig rörelse i frihet", och betonar "enkelhet och renhet med ett överflöd av kreativitet" tillsammans med "ständigt samtida hantverk". Dess berättande lutar sig mot allegori och återkommande motiv — de tre gracerna, duvor, äpplen och blommor — som företaget säger aldrig väljs på måfå.

Huset positionerar sig i lyxsegmentet. Under Harris Reed har dess ready-to-wear uppmärksammats för ett ovanligt brett storleksspann, beskrivet av Wikipedia som "betydligt större" än vad som är standard för ett lyxmodemärke.

Parfym är husets centrala beauty-kategori. Vita blommor återkommer genom hela sortimentet: nejlika i L'Air du Temps, apelsinblom i Nina le Parfum och magnolia i Vénus de Nina Ricci, som företaget presenterar som en "grand Floral Chypre-doft". För Vénus uppger företaget att det utvecklade en exklusiv metod för magnoliaextraktion avsedd att "isolera de mest dyrbara facetterna" av blomman. Bland senare lanseringar finns Nina Rouge Crush, en körsbärsledd doft.

Vad gäller hållbarhet beskriver huset "ett hållbart och etiskt förhållningssätt som förenar autenticitet och ansvarsfull innovation". Det uppger att dess parfymer inte innehåller några ingredienser av animaliskt ursprung och att det inte testar produkter eller ingredienser på djur, med samma standard på varje marknad. Företaget hänvisar också till ett initiativ med uppcyklade citroner, där kasserade marknadscitroner tas tillvara och omvandlas till parfymessens, och till påfyllningsbara Vénus de Nina Ricci-flaskor som det uppger minskar materialanvändningen med upp till 54 % glas, 80 % metall, 65 % plast och 80 % papper jämfört med traditionella flaskor. Tillverkningen noteras ske i Grasse, Frankrike. Företaget anger inga tredjepartscertifieringar som Leaping Bunny eller Ecocert.

Utöver L'Air du Temps ställning har huset fått uppmärksamhet i pressen kring sin kreativa ledning. W Magazine beskrev utnämningen av Harris Reed 2022 som en möjlig återkomst och menade att den "skulle kunna bidra till att åter sätta Nina Riccis namn på modeskribenters och stylisters läppar på ett sätt det inte varit sedan Olivier Theyskens hyllade tvååriga period ... slutade 2009" [9]. I sitt eget redaktionella material noterade företaget att Demi Moore bar en Nina Ricci-look av Harris Reed på middagen för de Oscarsnominerade vid den 97:e galan i februari 2025.

Under en modevisning 2013 blev Nina Riccis kreationer måltavla för barbröstade Femen-aktivister, som grep tag i modellen Hollie-May Saker [7].

Nina Ricci är ett uppköpt märke, ägt av Puig sedan 1998 [7], men det är fortfarande operativt aktivt snarare än vilande. Det har en nuvarande kreativ chef i Harris Reed, som signerade husets höst-vinterkollektion 2026, och fortsätter att släppa parfymer och publicera redaktionellt innehåll, med aktivitet noterad fram till 2025.