Jean Paul Gaultier

Jean Paul Gaultier är ett franskt modehus grundat av designern med samma namn, född 1952 i Arcueil utanför Paris. Källorna är oense om när huset egentligen startade: Britannica och flera modeuppslagsverk anger 1976, då Gaultier visade sin första damkollektion under eget namn [6], medan Wikipedia daterar grundandet av det "egennamngivna modemärket" till 1982, då han öppnade sin egen butik [2]. På skönhetsmarknaden är huset nästan uteslutande känt för parfym, en linje som inleddes med Classique 1993 och herrdoften Le Male 1995. Parfymverksamheten har varit licensierad till den spanska gruppen Puig sedan den 1 januari 2016 [5]. Huset är fortfarande verksamt; Gaultier drog sig tillbaka från modevisningarna 2020, varefter märket gick över till en rotation av säsongsvisa gästdesigners.

⚑ Glesare underlag. Artikeln bygger till stor del på märkets egna uppgifter (T2–T3). Glowpedia söker oberoende källor.

Gaultier fick aldrig någon formell modeutbildning. Enligt Britannica skickade han skisser till etablerade designers och praktiserade i tur och ordning hos Pierre Cardin, Jacques Esterel och Jean Patou innan han lanserade sin första damkollektion 1976 [6]. Wikipedia tillägger att han skötte Cardins butik i Manila i början av 1970-talet innan han återvände till Paris. Han skapade en herrkollektion 1984 och öppnade sin första Paris-butik två år senare. Visningen av hans första haute couture-kollektion 1997 brukar lyftas fram som det som befäste hans ställning i branschen.

Gaultier byggde sig ett rykte som modets "enfant terrible" genom provocerande design präglad av gatans och populärkulturens uttryck. Ett av husets mest omtalade ögonblick kom 1990, då han formgav den koniska behån som Madonna bar på sin Blond Ambition World Tour [2]. Återkommande motiv – korsetten, marinièren (den randiga sjömanströjan) och konservburken – följde med över till de parfymflaskor som kom därefter.

Den första doften, Classique, kom 1993, skapad av parfymören Jacques Cavallier och inrymd i en flaska formad som en kvinnlig torso i rosa korsett. Herrmotsvarigheten, Le Male, följde 1995, komponerad av Francis Kurkdjian och presenterad i en flaska formad som en manlig torso i marinière. Le Male byggde på aromatiska toner av lavendel, mynta och vanilj över en bas av sandelträ, tonkaböna och ambra.

År 2020 meddelade Gaultier att hans nästa haute couture-visning i Paris skulle bli hans sista och att han steg tillbaka från modevisningarna; huset har sedan dess arbetat med roterande gästdesigners, med början hos Chitose Abe [2].

Märkets ägarhistoria går via två stora hus. År 1999 förvärvade Hermès en andel på 35 % i Gaultiers verksamhet för 150 miljoner franc (omkring 23 miljoner dollar), ett innehav som senare höjdes till 45 % [2]. Gaultier var själv kreativ chef för Hermès mellan 2003 och 2010.

Parfymsidan bytte ägare separat. Beauté Prestige International, Shiseidos parfymgren, höll licensen från 1991 fram till slutet av 2015. Puig tog sedan över parfymverksamheten den 1 januari 2016 [5]. Enligt Wikipedia betalade Puig 79,2 miljoner dollar för licensen plus 22,6 miljoner dollar i ersättning för förtida uppsägning [2]. Inom Puigs portfölj står Jean Paul Gaultier sida vid sida med hus som Rabanne, Nina Ricci, Carolina Herrera och Penhaligon's.

Gaultiers formspråk beskrivs vanligtvis som ikonoklastiskt och provocerande, hämtat från gatumode och populärkultur; enligt Britannica präglade hans stil det franska modet under 1980-talet och det tidiga 1990-talet [6]. I parfym fördes den känslan direkt över på förpackningen: den korsettklädda torson i Classique och den sjömansrandiga torson i Le Male översatte modevisningarnas återkommande korsett- och marinière-motiv till flaskdesign. Dofterna är positionerade i prestigesegmentet, som Puig beskriver som en hörnsten i sin prestigeportfölj.

Parfym är husets avtryck inom skönhet. Utöver Classique och Le Male har linjen vuxit genom fler lanseringar, bland annat Fragile (2000), den könsneutrala Gaultier² (2005), Ma Dame och Monsieur (båda 2008) och Scandal (2017), tillsammans med ett flertal flankers; La Belle Le Parfum, en flanker till Classique, kom 2021.

Båda signaturdofterna återanvände en industriell förpackningsidé som Gaultier hade arbetat med sedan 1980: en aluminiumburk som omsluter flaskan. För Classique beskrev han valet som en medveten provokation, där han satte en skulptural kvinnlig form i något avsiktligt industriellt. Flaskan väckte tillräckligt delade meningar för att vissa parfymbutiker tackade nej till att lagerföra den och kallade den "skandalös" [3].

Le Male beskrivs ofta som en klassisk herrdoft, ett omdöme som tillskrivs medier som Forbes, GQ och Men's Health [4]. Puig uppger att den fortfarande är en av världens tre mest sålda herrdofter [7]. När gruppen integrerade märket beskrev Marc Puig i fackpressen Gaultier som "ett märke med potential att bli en stor bidragsgivare" [5].

Huset är verksamt. Parfymlinjen tillverkas fortsatt under Puig, med löpande flanker-lanseringar – den senast noterade är La Belle Le Parfum 2021 – och Le Male omnämns som en aktuell storsäljare globalt. Gaultiers tillbakadragande från modevisningarna 2020 satte punkt för hans personliga närvaro på catwalken, men märket och dess parfymverksamhet fortsätter, det förstnämnda genom en rotation av gästdesigners [2].